Om

Jag är mamma till två underbara barn varav den yngsta har autism med språkstörning. Här bloggar jag om vår vardag tillsammans. Språkträning och IBT-träning blandat med reflektioner över vardagen och betraktelser över de magiska stunderna i livet.
Jag jämför ofta vardagen med att plocka äpplen och därav har bloggen fått sitt namn. Tulpanerna syftar på att vår resa inte slutade där vi hade väntat oss. Vi hamnade i "Holland" istället för "Italien" och vi gör vårt bästa för att trivas och må gott.

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Inför bio-besöket

Imorgon ska lille J få gå på bio för första gången. Jag börjar förbereda honom redan idag genom att visa på schema vad som händer imorgon, samt läsa böcker och spela spel för att lära sig känna igen karaktärer och få lite framförhållning om vad som händer på bion. Ikväll ska jag knåpa ihop en Bildkarta också och ett schema på i vilken ordning saker och ting ska hända. När man tänker efter så blir rutinen vid ett biobesök ganska lång och har många steg.
 
Han ska få se ”Bamse och Dunderklockan” som är ca 1 timme lång.
 
Vi har valt filmen både utifrån intresse och längd. Den har gått på bio ett tag, så salongen kommer troligtvis inte att vara fullsatt vilket kommer att vara skönt för J. Mängden människor är en stor faktor i om vi kommer att få ett lyckat besök på våra utflykter eller ej.
 
Popcorn och klubba är utlovat. Det är alltid lättare att sitta still om man har något att äta och pillra med.
 
Håll tummarna att det går bra!
 

 

 

Spela memory

Bamse är ju ett mycket tacksamt intresse att bygga på. Det finns otroligt mycket användbart där.
 
Bara idag så spelade vi Bamses första Memo. Jag har tyckt att det var lite för enkelt och inte så språkutvecklande då det bara är bilder på karaktärerna, men oj vad mycket vi fick in i spelet ändå. 🙃
 
Min son älskar t ex hattar av olika slag och flera av Bamse-karaktärerna i Memot har huvudbonader på sig. Så vi kunde benämna vad de hade på huvudet och vilken färg det var. T ex så har Skalman en gul hatt och hatten är hög. Kapten Buster har en blå keps som är låg. Hia Hia har en lila hatt som är spetsig. O s v.
 
Sen fick vi in lite matematik också. Vi räknade korten och kom fram till vem som hade ”fler och färre än” och vem som vunnit och förlorat omgången.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

På badhuset

Igår var vi på badhuset. Lille J har velat åka dit länge nu. När lille J var mindre så gick det inte alls att åka på bad. Han skakade av skräck redan i omklädningsrummet. Det var så mycket ljud, intryck och kallt vatten mm. Han var livrädd. 

Men efter första gången i Plupp-bassängen på Navet har det gått bättre och bättre. Plupp-bassängen har flera mindre pooler med lagom stora rutschkanor, lågt vatten och det är varmt i både luften och vattnet. Det finns lite vrår här och var också där man kan skärma av en stund. 

 

När Lille J åker i rutschkanorna sitter jag nedanför och tecknar med TAKK medan jag ger instruktioner som att han ska vänta på sin tur, akta barnet nedanför, sitta ner i kanan, och nu är det ok att åka t ex. Tecken passar bättre än bildkartor just när man är i bassängen tycker jag. Dessutom ser då de andra föräldrarna att något är annorlunda med J och de har då lite mer tålamod med oss. 😉 

Navet har också en varm bassäng med höj och sänkbar botten där barnen brukar öva sig på att simma. Där är också lämpligt att kasta boll och leka vattenlekar. I det rummet är det skönt och lite avskärmat från övriga äventyrsbadet. Barnen tycker mycket om att vara där och busa runt och hoppa från kanten och kasta boll. Vi var nog därinne en hel timme igår. J bottnar, men jag måste ändå hela tiden hålla full koll på honom, både för att inte han ska komma till skada, men också så att han inte stör någon annan familj. Så jag håller mig nära honom. 

Vi hade förberett besöket med en bild på lillens schema som vi satte dit redan på lördagen. Han tjatade hela lördagen och hela söndagsmorgonen sen om ”åka badhuset” och var väldigt ivrig och sprang och hämtade sina badbyxor flera gånger. 

 När det väl var dags att åka så fick han hjälpa till att packa badpåsen. Jag har gjort en påse med bildstödstryck åt honom, så att det blir lätt att få med sig det som behövs. 

 Vi har en simväst åt honom av märket Swimpy med Bamse-tryck. Den håller upp till 30 kg och lille J väger bara 24 kg än fastän han är 7 år. Tack vare den så kan han röra sig friare i vattnet och kan nästan ”simma” av och till. Och vi föräldrar slipper ha hjärtat i halsgropen under hans vilda lekar. Ungen bara älskar vatten och blir fullkomligt helvild. 😂

 


Med på badhuset brukar vi också ha en pratkarta. Fast idag blev den inte använd alls på badet faktiskt. Däremot använde vi den efteråt till att prata om vad vi gjort idag. Jag frågade honom till exempel om han tyckte badhuset var roligt eller tråkigt och pekade på bilderna. ”Roligt” svarade han både muntligt och med pekning. 

 Det håller jag med om. Han hade verkligen roligt och ville inte fara hem. Men efter två timmars badande och en varm korv, så tyckte jag att det var dags att åka hemåt. Utflykter brukar uppskattas, men de tar på krafterna för Lille-J och det kan ta flera dagar att återhämta sig sen. 

 På kvällen läste vi om Babblarnas besök i badhuset och lärde oss allt om badhus-ord både i bild och som TAKK.  Och så läste vi om Ingrid och Ivars badhusbesök. Det var lite annorlunda än vårt kunde vi konstatera, men rutinen på besöket var i stort sett detsamma. 

Schema-fix

Med åren har vi testat många typer av scheman. Eller... Egentligen följer de ju samma princip, men layouten skiljer sig och hur komplicerat schemat är kan skilja sig beroende på mognad och behov.
 
Länge har vi kört med ett enkelt översiktsschema vid dörren där det i princip bara står att han ska vara på förskolan/skolan förmiddagarna och hemma eftermiddagarna samt ledig på helgen.
Enbart speciella händelser som kalas, julafton, lördagsgodis eller utflykter har markerats särskilt.
  


Men på skolan har vi tillsammans utarbetat ett mycket mer komplicerat schema. Där markerar resursen alla dagens händelser och tar bort lapp efter lapp allt eftersom de passerar fram tills vi hämtar.
 
Vi börjar märka visst behov av att ha ett sådant schema även hemma vid sidan av grovplaneringen.
Det är skönt för honom att veta vad som ska hända.
Det är också lättare för honom att släppa iPaden om han vet hur länge han får ha den.
 
Så nu håller jag på att experimentera fram ett dagsschema.
 
Det är viktigt för honom att veta vem som hämtar och lämnar, så jag gjorde särskilda rutor för det. Jag satte 3 kardborreremsor bredvid varandra för att kunna visa vilket färdsätt vi använder för att ta oss till och från skolan t ex. Det är även viktigt att kunna lägga till nu, sen, idag, igår till bilderna, så det lade jag in bredvid. Detta för att få in lite tidsperspektiv.
 
Vad tycks?
 

Taggat med: 

, ,

Och livet gick vidare

När jag tittar tillbaka på senaste inlägget så inser jag att det har gått nästan 2 år sedan jag skrev sist om vi bortser från igår. 

Mycket vatten har runnit mellan broarna sedan dess. Mycket solsken, många regn och oväder har kommit och gått. 

Vårt ”äppelträd” har växt och burit frukt. 

Lilleman har blivit 7 år och har börjat skolan. Han går nu i förskoleklass sedan hösten 2018. 

Inför skolstart så gjordes en utvecklingsutredning  som visade stora ojämnheter i utvecklingen. Framför allt var språkförståelsen kraftigt påverkad. Sådant som är lätt att förklara och förstå visuellt låg han inom normalspannet på, medan allt som var mer språkligt låg väldigt, väldigt lågt. Resultaten spretade mellan normal begåvning och kraftig utvecklingsstörning. Man kunde därför inte säga att han har en intellektuell utvecklingsstörning. Inte i dagsläget i alla fall. 

Det gjordes en kompletterande språkutredning (äntligen!) och Lilleman fick tillägget Grav generell språkstörning till sin autismdiagnos. Grav generell språkstörning innebär att han har svårt både att tolka talat språk och använda talat språk. Och nästan lika svårt är det för honom med tecken. Men eftersom han har visuella styrkor och tycks ha en bakomliggande normal intelligens, så har han förmåga att kunna lära sig. Man måste bara kunna visa allt så att han förstår. 

Så vi har kämpat det här året med att visa världen för honom och lära andra kommunicera med honom genom att visa. ”Att se och förstå” har blivit ett mantra genom allt vi gör. 

Det har varit riktigt kämpigt. Det är verkligen svårt för människor som är vana att kommunicera allt verbalt att förstå hur mycket visuellt stöd han behöver. Framför allt har det varit jobbigt med skolan. 

Vi sökte plats på Hällsboskolan för barn med språkstörning för där hade han passar bra och de har de anpassningar han behöver.... Men vi fick Nej för att han även har autism och vi inte i dagsläget kan bevisa nog vilken av hans diagnoser som är huvudorsak till inlärningsproblemen. 

Vi sökte plats på särskola eftersom de också har små grupper och den pedagogik han behöver, men vi fick Nej eftersom han i dagsläget inte har diagnosen intellektuell funktionsnedsättning utan bara ospecificerad utvecklingsstörning.  Man törs då inte sätta honom i särskola, inte ens med omvänd integrering. 

Så det blev vanlig skola. Och i den vanliga skolan råder allt för stora grupper och total avsaknad av kunskap kring alternativ kommunikation. Han har fått en resurs. En ung, underbart varm och go kille i 20-årsåldern som tyvärr saknar all form av utbildning. De trivs bra ihop, men det har varit kämpigt att få resursen att se värdet av att komplettera med alternativ kommunikation och använda bildstöd. 

I dagsläget har lilleman börjat prata. Han säger 3-ordsmeningar. Man kommer ganska långt i kommunikation med enkla meningar, men man kommer ännu längre när man kompletterar med alternativ kommunikation som tecken, visa med kroppen, visuella stöd och bilder. 

Scheman och tydlighet.... att visa vad som ska hända... har blivit allt viktigare. På skolan har resursen blivit riktigt bra på just schema-biten och han jobbar på att använda en bildsnurra som vi gjort åt honom att hänga i bältet. 

Jag kommer att ägna flera inlägg framöver åt att berätta mer om de visuella scheman, bildkartor och andra åtgärder vi har gjort för att lilleman ska  känna att det är hanterbart att gå till skolan. 

Det säger sig självt att jag har varit tvungen att klippa några grenar igen. Träningen har jag fått lägga på hyllan ett tag igen. 

Hösten 2017 och våren 2018 ägnade jag mig åt att ta körkort för att lättare kunna ta med barnen dit vi behöver åka. Det tog mycket pengar, kraft och tårar, men nu har jag körkortet äntligen. 40 år gammal. Det är aldrig för sent. 

Hösten 2018 gick jag en kurs i Tecken som stöd och använder nu tecken parallellt med mitt tal när  jag kommunicerar med lillen. Bilder är toppen, men besvärliga att komma ihåg att ta med. Nu när lilleman har börjat tala lite, så har han även börjat ta till sig tecken. 

Det var en omtumlande höst med många omställningar för oss alla. Mitt i läsåret slutade 4 av 7 personal i lillens klass och vi fick börja om från början. 

Nu kämpar vi för att komma tillbaka på rätt spår igen. Vi är trötta, men ge upp gör vi INTE. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg